Har du patronymikon i ditt släktträd?
Har du patronymikon i ditt släktträd? Dett är sannolikt fallet om du ser ständiga ändringar av efternamn. I den här bloggen hittar du information om vad de är, hur de använts över tid och en effektiv strategi för att släktforska trots dem.
Vad är Patronymikon?
Patronymiska efternamn var normen under århundraden i Sverige. I den här bloggen ser vi närmare på hur de utvecklats över tid. Till skillnad från fasta släktnamn identifierades personer med sin fars förnamn följt av suffixet “-son” för söner eller “-dotter” för döttrar. Om till exempel Lars Eriksson och Maja Jönsdotter fick en son som hette Erik, skulle sonen heta Erik Larsson, och om han fick en dotter som hette Karna, skulle hon heta Karna Larsdotter.
Om Karna sedan gifte sig med Pär Andersson behöll de sina respektive efternamn medan barnens efternamn blev Pärsson eller Pärsdotter. En kärnfamilj kunde därför ha minst tre eller fyra olika efternamn. Det kunde finnas ännu fler variationer av efternamn i familjen om ytterligare fäder, mödrar eller kanske fosterbarn tillkom över tid.
Patronymikonens utveckling
Det patronymiska systemet gjorde att efternamnen ändrades för varje generation. Det var en tradition som gick tillbaka till åtminstone medeltiden och Kung Gustav Vasas(även känd som Gustav Eriksson Vasa) regim på 1500-talet. Systemet gällde för alla samhällsklasser. Fasta efternamn var mycket ovanliga. Om du stöter på ett fast efternamn i ditt släktträd från den tiden kan det tyda på ett ursprung utanför Sverige.
Efternamn i Sverige på den tiden kunde också vara formulerat efter personens yrke, till exempel Olof Bagare eller Johan Skräddare. Vid 1500-1600-talen fanns det präster som antagit fasta namn, varav många slutade på “-ander” och “-us”, till exempel Wallander och Bergius. Dessutom fick soldater nya efternamn när de mönstrade för att kunna skilja på dem. Deras namn kunde vara adjektiv som speglade deras karaktär, till exempel Fast, Frisk eller Rask.
Förnamns utveckling
Under Gustav Vasas sonsons regeringstid på 1600-talet, Kung Gustav II Adolf,började användandet av förnamn att förändras i städerna. Adelsfamiljer började ge sina barn fler än ett förnamn, inspirerade av Gustav II Adolfs namn. Borgarna följde snart efter.
Så småningom spred sig bruket att ge barn flera förnamn till landsbygden, där den stora majoriteten av den svenska befolkningen levde som bönder. Ungefär samtidigt började även adeln att anta fasta efternamn. Att använda sig av fasta efternamn, liksom flera förnamn som ger dig mer att söka efter, kan visa sig vara fördelaktigt för din släktforskning.
Avveckling av patronymikon
I slutet av 1800-talet började allt fler använda fasta efternamn. Det kan visa sig vara fördelaktigt för din släktforskning. Men det kan också göra det svårareMen det kan också göra det svårare eftersom du då måste fastställa att det säkert är just den person du forskar om som byter namn. På den tiden fanns det inga bestämmelser om hur man ändrade ett namn. Allt en myndig person behövde göra var att säga att de, och/eller en familjemedlem, hade bytt namn. Du kan hitta en anteckning om namnbyte i en kyrkobok eller så.
Trots att det var lätt att byta till ett fast namn levde systemet med patronymikon kvar in på 1900-talet. Det var inte förrän 1966 som en lag officiellt stoppade användningen av patronymikon i Sverige. Redan 1901 infördes dock en förordning som uppmuntrade svenskar att anta fasta efternamn. Som en följd tog många sin fars patronymiska namn som sitt fasta efternamn eller valde ett helt nytt. De nya efternamnen var ofta inspirerade av platserna där personen bodde, till exempel Fagerlund, eller av naturen, till exempel Lindgren.
Att släktforska med patronymikon
Bruket av patronymikon kan försvåra dinsläktforskning. Å andra sidan finns det genom patrinymikon en möjlighet att direkt få reda på en persons fars förnamn genom att bara titta på barnets efternamn. Nyckeln till att släktforska med patronymikon är att identifiera den första personen du bygger din släktforskning på korrekt i ditt släktträd. När du har fastställt den personens identitet blir det lättare att spåra andra förfäder bakåt i tiden.
Sverige har en historia av att föra noggranna register över sin befolkning, vilket underlättar släktforskning. Men hur bra de historiska dokumenten än är kan en felaktig identifiering av den första personen leda din forskning i helt fel riktning. Ett framgångsrikt sätt att identifiera den första personen är ofta att fokusera på personens födelseuppgifter – när och var han eller hon föddes – snarare än på namnet. Det är en bra strategi för att komma till rätta med partonymier.
